Definition & Betydelse | Svenska ordet MONTENEGROS

Definition av MONTENEGROS

1. böjningsform av Montenegro

Exempel på hur man kan använda MONTENEGROS i en mening

• Serbien och Montenegros fotbollslandslag (mellan 1994 och 2003 under namnet FR Jugoslavien) representerade Serbien och Montenegro i fotboll på herrsidan.
• De har sedan medeltiden tillhört den serbisk-ortodoxa kyrkan och talat en dialekt av serbiska, men sedan Montenegros självständighet 2006 har röster höjts för att montenegrinska ska anses vara ett eget språk, självständigt från serbiskan, och att detta ska förklaras som Montenegros officiella språk i den nya konstitutionen.
• Filip Vujanović (montenegrinska: Филип Вујановић), född den 1 september 1954 i Belgrad, FR Serbien, Jugoslavien (nuvarande Serbien), är en montenegrinsk politiker och var Montenegros president mellan 2003 och 2018.
• Osmanerna gav upp delar av Armenien och Dobrudzja till Ryssland, gick med på att betala ett högt skadestånd, erkände Rumänien, Serbien och Montenegro som självständiga stater, och utökade Serbiens och Montenegros territorier på Albaniens bekostnad.
• Ulcinj, som är en av de äldre städerna vid Adriatiska havets kust, är en populär badort med Montenegros längsta sandstrand på 16 kilometers längd, Velika plaža (al: Plazhi i madh, långa stranden).
• Det serbiska och montenegrinska tv-bolagen RTS (Radio-televizija Srbije) och Radio Televizija Crne Gore (RTCG) var ansvarigt för Serbien och Montenegros medverkan varje år man deltog i tävlingen.
• Divisionen leddes av konteramiral Wilhelm Souchon, in i Medelhavet och insattes i aktiv tjänst utanför Montenegros kust.
• Örnen i Montenegros riksvapen var ursprungligen vit, liksom det serbiska riksvapnet, vilket även kan förklaras av de nära etniska banden mellan de två slaviska folken.
• Några kända montenegriner som spelade för de jugoslaviska och Serbien och Montenegros landslag var Dragoljub Brnović, Dejan Savićević, Milos Zaravic och Predrag Mijatović.
• Fred slöts slutligen i och med fördraget i San Stefano den 3 mars 1878, enligt vilket Osmanska riket erkände Rumäniens, Serbiens och Montenegros självständighet, samt Bulgariens autonomi.
• Serbien och Montenegros riksvapen var det officiella riksvapnet i unionen Serbien och Montenegro mellan 2003 och 2006 men antogs redan 1994 av parlamentet som dåvarande Jugoslaviens riksvapen, som just då fortfarande bestod av delrepublikerna Serbien och Montenegro.
• I parlamentsvalen den 29 mars 2009 vann Milo Đukanovićs koalition Europeiska Montenegro (bestående av Demokratiska socialistpartiet, Montenegros socialdemokratiska parti, Kroatiska medborgarinitiativet och Bosniakiska partiet) stort med 52 procent av de avgivna rösterna.
• Det bestod ursprungligen av kustområdet för det som senare blev norra Albanien samt Montenegros kust, men de albanska och södra montenegrinska delarna tappades till Osmanska riket 1571.
• Partiet var kortlivat och fick inga större valframgångar men kom att inspirera till flera liberala partibildningar som Reformistpartiet i Serbien (som 1992 gick upp i Serbiska Medborgarförbundet), Makedonska reformkrafterna-Liberala partiet och Montenegros liberala allians.
• Montenegrinsk-ortodoxa kyrkan åberopar rötter från Kungariket Montenegros kyrka, som de hävdar var autokefal men upphörde när Montenegro gick in som en del i Slovenernas, kroaternas och serbernas stat.
• Den montenegrinska segern tvingade stormakterna att officiellt upprätta en gräns mellan Montenegro och det Osmanska riket, vilket de facto var ett erkännande av Montenegros självständighet.
• Traditionella rätter i Montenegros hjärtland och dess adriatiska kust har en tydligt italiensk smak som visas i tillverkningen av bröd, på det sätt vilket kött röks och torkas, hur ost tillverkas, hur vin och spritdrycker framställs, hur soppor och grytor görs, polenta, fyllda spanskpepparfrukter, köttbullar, med flera.
• Hennes far var en av Montenegros största jordägare och krigskamrat med Mirko Petrović-Njegoš, och deras två barn förlovades därför med varandras som en vänskapspakt mellan deras fäder.
• Milutinović skrev vidare Montenegros historia (Istorija Crne Gore, 1835), en montenegrinsk folkvisesamling (Pjevanija Crnogorska), dramerna Miloš Obilić (1827), Dika Crnogorska (Montenegros stolthet, 1834) och Karagjorgje.
• Efter Montenegros fred med Osmanska riket 1862 tvingades Vukalović förlika sig med turkarna och utnämndes till "bimbaša" (chef för gendarmeriet).

Förberedelsen av sidan tog: 1 013,66 ms.