Definition, Betydelse & Anagram | Svenska ordet MORFEM

Definition av MORFEM

1. (lingvistik) skriftspråkets minsta enhet med en semantisk betydelse och/eller en grammatisk funktion

Exempel på hur man kan använda MORFEM i en mening

• Inom lingvistiken är morfotax det regelsystem som styr hur morfem används och vilka angränsande morfem de kan ha.
• Grammatik (Från grekiska: γραμματική, grammatikí) är det regelsystem för språk som beskriver hur morfem (orddelar) kombineras för att bilda ord och dessa i sin tur kombineras för att skapa förståeliga satser och meningar.
• Suffix (även postfix eller ändelse) är en betydelsebärande orddel (morfem) som placeras efter rotmorfemet, (eller i sammansatta ord rotmorfemen), men som i sig själv inte kan utgöra ett självständigt ord.
• Trans- som morfem betyder över, bortom, att gå bortom, från latinets trans-, som preposition över, gå över, bortom, det troliga ursprunget är från trare-, som betyder att korsa (se igenom).
• Allomorfer är inom lingvistiken varianter av samma morfem, till exempel preteritumsuffixen -de och -te i verben kände respektive lekte.
• Det är ett polysyntetiskt språk, vilket innebär att många element som i andra språk utgörs av självständiga ord i stället fästs till huvudorden, där de alltså blir grammatiska morfem, och långa ord kan bildas genom sammanlänkning av ordstammar och suffix.
• Svenskan använder ofta interfix i sammansättningar: honung-s-melon, familj-e-far, kvinn-o-kamp, gat-u-brunn, kung-a-makt, men exempel med andra morfem förekommer: mjöl-n-are.
• Funktionen ”avsaknad” markeras i guugu yimithirr i stället med ett morfem som kallas privativ, men det är ovisst huruvida privativ i guugu yimithirr skall anses vara ett kasus eller är en avledning.
• Hiatus (uttalas med accent II: /hiˈatˌus/) är en fonetikterm som innebär vokalmöte, i mötet mellan två ord eller delar (fonem, morfem) av ord där den första slutar på en vokal och den andra börjar på en vokal.
• Nollmorfem är det begrepp som används inom lingvistiken för ett morfem som ger en betydelseskillnad till ordet, men inte en uttals- eller stavningsskillnad.
• Verbet kan bestå av upp till 20 morfem inklusive infogade substantiv och ofta med otydliga gränser mellan morfemen.
• Basmorfemet i ordet är orddelen ät, och de andra orddelarna - prefixet o, suffixet lig, och pluraländelsen a i ordet, är vanliga morfem, som inte har en egen självständig betydelse utan bara modifierar betydelsen av basmorfemet.
• Partiklar behöver inte alltid vara självständiga ord; de kan vara påhängda morfem, som frågepartikeln i finskan.
• Enklitisk är en lingvistisk benämning för såväl en syntaktisk position som för sådana ord (ibland morfem) som fyller denna position.
• I kinesisk skrift representerar i regel ett tecken ett morfem (den minsta betydelsebärande enheten i ett ord), och tecknen är alltså logogram.
• Sandhi (från sanskrit: संधि, saṃdhi) är inom lingvistiken ett begrepp för flera olika slags uttalsförändringar som kan uppstå i skarven mellan ord eller morfem.
• Efemär betyder kortlivad, tillfällig, flyktig; ordet är ursprungligen grekiskt och har bildats av morfem som betyder ”på, under” respektive ”dag”, alltså ”under en dags tid”.
• Tonsandhi är en fonologisk förändring som förekommer i tonspråk, där tonerna i enskilda ord eller morfem förändras beroende på uttalet av intilliggande ord eller morfem.
• ljudet från en maracas som skakas; Att använda morfem; Att följa kommandon bestående av ett ord; Att klassificera enkla objekt.

Förberedelsen av sidan tog: 523,11 ms.