Definition & Betydelse | Svenska ordet MUSTIGA

Definition av MUSTIGA

1. böjningsform av mustig

Exempel på hur man kan använda MUSTIGA i en mening

• Det torra och halvtorra vinet dricks som aperitif, till ost och till mustiga soppor såsom trattkantarellsoppa och svartsoppa, det halvsöta och söta som dessertvin samt i efterrätter såsom plommon i madeira.
• Efter att konstnären i Naverstads kyrka hade använt ljusare rokokoinspirerade färger, har han i Råda återvänt till de mustiga och tunga barockfärgerna och taket är indelat i ramar på barockmanér.
• Pelle Sollermans historiska romaner är fyllda med mustiga skrönor, men även späckade med historiska fakta.
• Hans fält var den samtida borgerliga repertoaren, där han med strålande fantasi i djärvt realistisk anda skapat en rad mustiga gestalter fulla av levande liv.
• Han är mest känd för att ha målat mustiga krogscener och interiörer med musikanter eller konstnärer i sin lärare, Adriaen van Ostades stil.
• Bönan uppskattas för sin lättsmälthet, lite sötaktiga, mustiga och lite torra smak och är bra för personer med känslig mage.
• Detta på ledig vers skrivna teaterstycke, som är fullt av mustiga vändningar, visar hur polska soldater som varit i kamp med Gustav II Adolf finner en drucken bonde, klär honom till kung och då han på nytt supit full, berövar honom hela härligheten.
• Han flyttade då till Buenos Aires och utvecklade till fullo det livfulla och mustiga måleri samt de folklivsmotiv som han bar med sig från sitt barndoms Uruguay.
• Lallerstedt arbetade vid denna tid i en kraftfull jugendarkitektur, som utmärktes av mjukt modellerade putsfasader, rundade burspråk eller utbyggnader, höga valmade tak, putsdekor i form av tunna ränder och infällda kakelplattor i mustiga färger; uttryck som återfinns i den fem våningar höga byggnaden.
• Bergman överförde en del av målningarnas mustiga personage till skådespelet, som likt en medeltida moralitet handlar om en grupp medeltids-människor, som lever sina liv i ständig rädsla för den härjande pesten.
• Tiden får kropp i mustiga miljöskildringar och maktmanipulationerna blottas med eleganta snitt” skrev Ann Lingebrandt i Sydsvenskan.

Förberedelsen av sidan tog: 115,42 ms.