Definition, Betydelse & Synonymer | Svenska ordet MYLLA

Den växer i lös mylla (lövjord) i skogsbryn och lundar, vida utbredd i Europa, norra Asien och Nordamerika, i Norden på många ställen i södra och mellersta Sverige, men mera sparsamt i Norge och Finland.
Plogens tillkomst innebar möjlighet att luckra matjorden, att mylla ner skörderester och gödsel, att effektivt bekämpa ogräs och att ge förutsättningar för en bra såbädd.
Den är mjuk och spenslig, med tunna mörkgröna blad och en jordstam med långa, trådlika utlöpare i skogsmarkens lösa mylla.
Dessa utmärker sig genom att deras korta skaft kröker sig med fruktanlaget mot jorden, och deras frukt, som vanligen är violett, mognar invid marken, dold under rosettbladen i de täta bestånden eller till och med delvis nedgrävd i växtplatsens lösa eller något fuktiga mylla.
Mula, gnosa, grosa, gira, gôra, kröna, molla, mulla, mylla, möla, mölle, pula, purra, pöla, tryna, sylta och andra dialektala varianter, är att trycka ner någons huvud i snö eller att trycka upp snö i ansiktet på personen.
På den äldsta kartan över byn, upprättad 1774, sägs åkern bestå av god lera, mojord samt röd och vit sand som sedan täcktes av ett lager med matjord av sand och mylla som var 1–2 kvarter djupt (15–30 centimeter).

Förberedelsen av sidan tog: 150,30 ms.

Definition av MYLLA