Definition, Betydelse & Anagram | Svenska ordet NOVELLIST

Definition av NOVELLIST

1. novellförfattare

Exempel på hur man kan använda NOVELLIST i en mening

• Edgar Allan Poe, född 19 januari 1809 i Boston, Massachusetts, död 7 oktober 1849 i Baltimore, Maryland, var en amerikansk poet, novellist, redaktör och litteraturkritiker.
• Med sin första novellsamling Himmerlandshistorier (1898, flera senare samlingar fram till 1926) slog Jensen igenom som novellist.
• Novalis, pseudonym för friherre Georg Philipp Friedrich Leopold von Hardenberg, född 2 maj 1772 i Oberwiederstedt, Sachsen, död 25 mars 1801 i Weissenfels, var en tysk romantisk poet, filosof och novellist.
• Bernd Heinrich Wilhelm von Kleist, född 18 oktober 1777 i Frankfurt an der Oder, Preussen, död 21 november 1811 vid Kleiner Wannsee (idag i Berlin-Wannsee), var en tysk poet, dramatiker, novellist och publicist.
• Han debuterade i början av 1880-talet son novellist i pressen och slog igenom 1887 med romanen Le scorpion, som för första gången riktade naturalismens undersökningsmetoder med de högre samhällsklasserna och väckte stort uppseende.
• Laura Katharina Mohr, känd under pseudonymen Laura Marholm, född 19 april 1854 i Riga, död 6 oktober 1928 i Majori, Lettland, var en tyskspråkig essäförfattare och novellist från Lettland.
• Giovanni Boccaccio var en florentinsk novellist på 1300-talet som vann ryktbarhet genom den ganska vågade novellsamlingen Decamerone.
• Georg Philipp Friedrich Freiherr von Hardenberg (1772–1801), tysk poet och novellist känd som Novalis.
• Som novellist debuterade han 1916 med La guerre, madame, men ägnade sig sedan frånsett romanen La prélude (1924), helt åt dramatiskt författarskap och tillhörde närmast den vid första världskriget framväxande strömning, som i anslutning till Georges de Porto-Riche bröt med realismen och lät sig i synpunkter och teknik ledas av klassisk-humanistiska ideal, även när det som hos Géraldy gällde en skoningslös analys av de erotiska problemen.
• Grimm, som var gift med en dotter till Bettina von Arnim, var en ytterst mångsidigt lärd och en inspirerad novellist.
• Som novellist framträdde han på jiddisch med en satir efter levande modell 1865, berättelsen Ha-Abot we-ha-Banim (Fäder och söner, 1868), som skildrar striderna bland de ryska judarna mellan det ortodoxa äldre och det progressistiska yngre släktet, den ovannämnda satiren över församlingsföreståndarna 1869 och Kliatsche (1873), en allegori över judarnas liv i landsflykten.
• Han har även som novellist skildrat småstadslivet i sin västpreussiska hembygd i Winkelglück (1918) och utgett monografier över bland anna Novalis och Annette von Droste-Hülshoff.
• Hon har utmärkt sig som en kräsen och stilsäker novellist med samlingar som Nyveien (1979), Sånt som skjer (1987), I det fri (1994), Gjennom glass (1999), Svømmetak (2001), Veranda med sol (2003) och Hjem til jul (2010).
• Nordau var från 1880 bosatt i Paris som praktiserande läkare, debuterade som reseskildrare och novellist men gjorde sig sedan mest känd som kulturkritiker med verk som Die konventionellen Lügen der Kulturmenschheit (1883), Paradoxe (1885), och främst Entartung (1892), där han med utgångspunkt från Cesare Lombroso riktar ett våldsamt dråpslag mot fin-de-siècle-kulturen i gemen och stämplar alla dess yttringar som bestämda och lätt identifierbara sjukdomssymtom.
• Egentligen är han nog inte novellist, trots sina tre novellsamlingar, utan han är journalist och turist, evigt på jakt efter celebriteter och remarkabla upplefvelser och eggad både af ädel kuriositet och helt vanlig nyfikenhet.
• Under sitt kringströvande liv (därav namnet Skitalets, vilket på ryska betyder landstrykare) gjorde han bekantkap med Maksim Gorkij, blev med honom häktad 1901 i Nizjnij Novgorod och medverkade därefter som novellist och poet i den vittra årspublikationen "Znanie", där första bandet av Razskazy i pjesni (Berättelser och dikter) utkom 1903.
• Därefter uppträdde han som produktiv novellist och romanförfattare på finska språket, med god berättarförmåga och en stor portion humor.
• Moréas framträdde även som essayist, dramatiker (med verket Iphigénie, 1904) och i synnerhet som novellist med Contes de la vieille France (1904).
• Som novellist hämtade han motiv från berömda europeiska konstnärsöden och visade sig vara en vaken iakttagare av hemlandets by- och stadsliv.
• Han debuterade som samhällskritisk novellist i Oktober (1959), som följdes av en rad diktsamlingar, där han beskrev vardagen i tidstypisk "oren" stil.

Förberedelsen av sidan tog: 251,89 ms.