Definition & Betydelse | Svenska ordet NUMERUS

Definition av NUMERUS

1. (grammatik) begrepp som anger antal; de flesta språk skiljer på åtminstone 'singularis' (ental) och 'pluralis' (flertal), somliga språk har även särskilda former för 'dualis' (tvåtal)

Exempel på hur man kan använda NUMERUS i en mening

• I nentsiska till exempel finns 27 (3×3×3) kombinationer: grammatisk person (första, andra, tredje) × numerus (singularis, dualis, pluralis) × antal objekt (singularis, dualis, pluralis).
• Orden i hawaiiska böjs inte enligt numerus vilket betyder att lei kan syfta till en eller flera kransar.
• I grammatiken är en artikel ett formord, suffix eller prefix som anger substantivets bestämdhet till genus, numerus och kasus.
• Hans bidrag omfattar mer än militärt fackspråk: exempelvis tog han tidigt initiativet att ändra den hävdvunna ordning i vilken ryskans sex kasus traditionellt presenteras och lärs in, med avsikten att få kombinationsrikedomen mellan ryskans två numerus, tre genus och sex kasus att framstå som mindre komplex.
• Detta till skillnad från andra syntetiska språktyper: agglutinerande språk där en mängd affix fogas till en ordstam, och flekterande språk (som svenska) där en mängd relaterade ordformer (paradigm) används för att uttrycka grammatiska roller, men där varje given form representerar ett helt komplex av grammatiska särdrag (som numerus, genus och så vidare).
• I agglutinerande språk fogas (agglutineras) en mängd affix till en ordstam, och varje enskilt affix kan vanligtvis associeras med en enskild grammatisk funktion, till skillnad från exempelvis flekterande språk (som arabiska) där en mängd relaterade ordformer (paradigm) används för att uttrycka grammatiska roller men där varje given form representerar ett helt komplex av grammatiska särdrag (som numerus, genus och så vidare).
• Det innebär, att man tenderar att inte böja orden, utan att istället använda självständiga småord (partiklar, prepositioner, etc) för att ange grammatisk information som kasus, numerus, tempus, etc.
• Trialis är ett speciellt grammatiskt numerus (utöver singularis, dualis och pluralis) som används för exakt tre subjekt eller objekt.
• Oftast skall verbet kongruera med subjektet i person och/eller numerus, dvs anta olika form beroende på vilket pronomen subjektet är eller motsvarar.
• I latinsk grammatik böjs substantiv beroende på kasus, genus (maskulinum, femininum och neutrum) och numerus (singular och plural).
• Dualis är ett speciellt grammatiskt numerus (utöver singularis och pluralis) som används för exakt två subjekt eller objekt.
• Det kan synas självklart att verb behöver tidsformer, tempus, som arbetar – arbetade, och att ental och flertal behöver anges om föremål, men där finns språk som inte anger numerus på substantiv eller tempus på verb.
• Substantivens markeringar inkluderar subjekt, objekt (både indirekt och direkt), numerus och instrumentalis.
• De olika formerna visade ändå vilken person och vilket numerus (som singular och plural) som avsågs.
• Adjektivattributet böjs i överensstämmelse med ordets numerus (ental eller flertal) och i enlighet med ordets genus.
• Denna uppteckning har bevarat viktig information, som att Södra Sandsjömålet hade den grammatiska kategorin numerus i verbböjningen men inte hade den grammatiska kategorin person i verböjning.
• I agglutinerande språk fogas (agglutineras) en mängd affix till en ordstam, och varje enskilt affix kan vanligtvis associeras med en enskild grammatisk funktion, till skillnad från exempelvis flekterande språk (som arabiska) där en mängd relaterade ordformer (paradigm) används för att uttrycka grammatiska roller men där varje given form representerar ett helt komplex av grammatiska särdrag (som numerus, genus och så vidare).
• I Uraliska språk som ungerska och mordvinska används olika verbändelser som beror på objektet, till exempel objektets bestämdhet eller numerus och person.
• Substantiven böjs i numerus (singular/plural), kasus (nominativ/dativ) och bestämdhet (endast i nominativ).
• Verb böjs efter numerus, till exempel ån jär ’han är’ men di jåra ’de är(o)’; ån bet ’han bet’ men di bito ’de bet(o)’.

Förberedelsen av sidan tog: 742,68 ms.