Definition & Betydelse | Svenska ordet ORDFÖLJDEN

Definition av ORDFÖLJDEN

1. böjningsform av ordföljd

Exempel på hur man kan använda ORDFÖLJDEN i en mening

• Typiskt för turkspråk är agglutination, vokalharmoni, användandet av postpositioner, ordföljden subjekt–objekt–predikat samt avsaknaden av genus.
• I gengäld är ordföljden fri och meningsbyggnaden parataktisk: meningarna består mestadels av huvudsatser.
• Vill man frångå neutraliteten och genom ordföljden framhäva (topikalisera) ett visst annat satsled än subjektet genom att inleda satsen med detta medför V2-regeln att subjektet måste komma efter predikatsverbet ("omvänd ordföljd") i stället för före, eftersom predikatsverbet annars skulle bli tredje satsled.
• Den typiska ordföljden kan summeras som subjekt – (verbpartikel) - verb - objekt - adverb; preposition - substantiv; ägd - ägare; substantiv - adjektiv.
• I ett språk som cebuano står en topikaliserad nominalfras normalt i absolutivt kasus, förutom att det också lyfts fram i ordföljden.
• Detta var möjligt eftersom det norröna språket hade ett så rikt böjningssystem att ordföljden kunde göras mycket fri utan att begripligheten gick förlorad.

Förberedelsen av sidan tog: 130,40 ms.