Definition, Betydelse & Anagram | Svenska ordet ORMEN

Definition av ORMEN

1. böjningsform av orm
2. (astronomi) en stjärnbild på himmelsekvatorn, med det latinska namnet Serpens (i genitiv: Serpentis)

Exempel på hur man kan använda ORMEN i en mening

• Under en period av dåligt väder verkade Apep vinna, men Ra lyckades till slut hugga huvudet av ormen.
• Han drar upp odjuret, men Hymer blir rädd och kapar av reven, så att ormen sjunker tillbaka i havet.
• De visar åtminstone när Sigurd genomborrar ormen, Drävlestenen möjligen även dvärgen Andvare med ringen Andvaranaut.
• Ormtjusare använder ofta glasögonormen på grund av dess vackra glasögonliknande nackmönster, som blir tydligt framträdande då ormen breder ut sin så kallade hals- och nacksköld.
• Överst finns ett jaktmotiv, som är inspirerat av legenden om den helige Eustachius, nederst en framställning av syndafallet i Edens trädgård med Eva, kunskapens träd och ormen.
• Skulpturgruppen visar det dramatiska ögonblicket då Tor har fångat Midgårdsormen och Tor höjer sin hammare Mjölner för att förinta ormen.
• Dessa var mycket eftertraktade av aztekerna och mayafolket för ceremoniella syften; dess fjädrar ingår nämligen i den befjädrade ormen – Quetzalcóatl.
• När bytet kommer inom räckhåll hugger ormen tag med sina bakåtkurvade tänder och kramar ihjäl bytet med hjälp av sin muskulösa kropp, tills bytet kvävs.
• Genom att reglera mängden luft i lungan kan ormen hålla sig flytande på ett visst djup utan att behöva anstränga sig.
• Valutaormen, även känd som ormen i tunneln, var ett första försök till monetärt samarbete i Europa efter Bretton Woodssystemets kollaps 1971.
• Den gröna mamban är den minsta ormen i släktet mambor med en genomsnittlig längd på 1,8 meter men de längsta som har påträffats är 3,7 meter.

Förberedelsen av sidan tog: 86,94 ms.