Definition & Betydelse | Svenska ordet PÅVARNA

Definition av PÅVARNA

1. böjningsform av påve

Exempel på hur man kan använda PÅVARNA i en mening

• Han förblir påve i 18 år, till sin död 1334 och under hans pontifikat fortsätter påvarna att ha sitt säte i franska Avignon i stället för Rom.
• Genom sin mor var han släkt med regenterna av Segni, varmed han var släkt med påvarna Innocentius III, Gregorius IX och Alexander IV.
• Bland dessa ledare finns Polykarpos, som var lärjunge till Johannes, Clemens, som var en av de första påvarna, Ignatius som var biskop i Antiochia, Barnabas och Papias.
• De menar att påvestolen är vakant på grund av att påvarna efter Andra Vatikankonciliet inte är renläriga.
• Hadrianus VI var en av de få icke-italienska påvarna; Francesco Guicciardini kallade honom pontefice barbaro.
• Clemens V härstammade från en occitansk släkt och anses av många historiker ha varit en av de sämre påvarna.
• Santa Maria Antiqua gynnades särskilt av påvarna och kom att bli rikt utsmyckad med fresker; betydande rester från 500-, 600- och 700-talen finns kvar.
• Martin valdes som Karls av Anjou kandidat till påve vid konklaven i Viterbo den 22 februari 1281 efter att Karl låtit fängsla alla motståndare, och han antog då namnet Martin IV; följaktligen finns ingen påve Martin II eller Martin III vilket beror på att påvarna Marinus I och Marinus II förr gavs detta namn och dessa regentnummer.
• Rinaldo Conti tillhörde samma släkt, grevarna av Segni, som påvarna Innocentius III och Gregorius IX.
• Vid den här tiden residerade de legitima påvarna i Avignon i södra Frankrike under påvarnas babyloniska fångenskap.
• I egenskap av detta verkade han förbindligt mellan påvarna i Rom och i Avignon, och kom att spela en avgörande roll i lösningen av den stora schismen vid konciliet i Konstanz.
• Bawdens är av åsikten att valen av påvarna Johannes XXIII, Paulus VI, Johannes Paulus I, Johannes Paulus II och Benedictus XVI var ogiltiga, då samtliga av påvarna är/var modernister.
• Innan han blev påve levde han ett så fromt liv att det ansågs sakna motstycke under tidens hårda villkor, och hade tjänat påvarna Paulus I och Stefan IV så förtjänstfullt, att han hade skaffat sig ett så starkt stöd hos sina landsmän att den mäktige kanslern Paulus Afiarta, som representerade langobardernas kung Desiderius i Rom, stod maktlös inför prästerskapets och folkets enhälliga röster att Hadrianus skulle uppstiga på påvestolen.
• Under efterträdaren på påvestolen Paulus I råkade han i konflikt som sedan kom att fortgå under de efterföljande påvarna.
• Som födelseort och utomromerskt residens för påvarna Innocentius III, Gregorius IX, Alexander IV och Bonifatius VIII från slutet av 1100-talet till början av 1300-talet upplevde staden, som var biskopssäte från 400-talet, sin glanstid under högmedeltiden.
• Han är den förste påven som behandlas i de krönikor som nedtecknades om påvarna från och med 200-talet.
• Fastän bannlyst av påvarna Innocentius IV och Alexander IV och övergiven av flera anhängare vann han på sin sida övre Italiens städer och mottogs i Rom under jubel, men blev på grund av sin oförsiktighet slagen av Karl av Anjou vid Tagliacozzo eller Scurcola i Abruzzo den 23 augusti 1268.
• I mer än ett århundrade hade habsburgarna irriterat sig över att påvarna hade avstått från att göra Wien till ett självständigt stift, vilket ansågs passande för ett hertigsäte.
• Accademia antiquaria i Rom (stiftad av Pomponius Lætus) hade festlig hednisk prägel och förföljdes av påvarna på 1460-1480-talen.
• Särskilt påvarna under 1200- och 1300-talen, från och med Innocentius III, pockade på att den nyvalda kejsaren skulle godkännas av det påvliga ämbetet.

Förberedelsen av sidan tog: 219,45 ms.