Definition, Betydelse & Anagram | Svenska ordet PARNASSEN

I Uppsala, där han studerade till magistergraden, skrev han En tysk resandes ströfverier på svenska parnassen (1830), en rätt underhållande kritik av den samtida svenska vitterheten, Främlingen från Norden (1831), en novell med inflätade lyriska stycken, samt poemet Aristomenes på Rhodus, som 1832 vann Svenska akademiens andra pris.
Han kan sägas vara en föregångare på den finska parnassen till den mer bitske och mer osannolike författaren Arto Paasilinna, som han på många sätt liknar i karaktäriseringen av sina fiktiva personer, även om Paasilinna gärna låter djuren få mänskliga skepnader.
Den skildrar åren 1930-35 då han själv och en hel generation av unga arbetarförfattare slog igenom, och ger en ömsom humoristisk, ömsom allvarlig, rundmålning av situationen på den svenska parnassen vid denna tid.
Han utgav Svenska parnassen (fyra band, 1888–1891), Valda stycken af svenska författare 1526–1732 (tillsammans med Adolf Noreen, 1893) med mera, och översatte arbeten av Poliziano, Ariosto och Trissino (i Världslitteraturen, utgiven av Henrik Schück, 1902).
Under Anny Wernströms tid besöktes Vanbo flitigt av författare från Stockholm, ur den svenska parnassen, och annexet (byggnaden mittemot huvudbyggnaden) fick tillnamnet "snillepanget" eftersom flera ledamöter av Svenska akademien brukade ta in på Vanbo.

Förberedelsen av sidan tog: 155,96 ms.

Definition av PARNASSEN