Definition & Betydelse | Svenska ordet PARTICIP

Definition av PARTICIP

1. (grammatik, svenska och vissa andra språk) ord som har bildats av verb men bytt ordklass och används (och delvis även böjs) som adjektiv, substantiv eller adverb
2. (grammatik, vissa andra språk men inte svenska) speciell verbform som används för att konstruera sammansatta tempus, främst perfekt

Exempel på hur man kan använda PARTICIP i en mening

• Bonde (fornsvenska: boandi, bondi, egentligen particip presens av bua, boa; 'boende', 'bofast') är en person som arbetar inom jordbruk.
• Ordet student kommer i svenskan från tyskans Student av latinets studens, genitiv studentis, presens particip av studeo som betyder 'ivrigt ägna sig åt något', 'studera'.
• I många språk som använder kasus kongruensböjs dock andra nomen, som räkneord och adjektiv (samt adjektiviskt använda particip), med huvudordet.
• Kafir (av arabiska كافر kāfir, aktiv particip av kāfara, som betyder "att dölja", "ej vilja tro på", "förneka"; plural kuffar) innebär inom islam "en som förnekar sanningen", otrogen eller icke-muslim.
• Förutom adjektiv kan attributet bestå av adjektiviska ord ur andra ordklasser, alltså adjektiviska pronomen, ordningstal och particip, till exempel sådana vanor, fjärde budet, godkända avdrag.
• Adjektiviska ord (adjektiv, particip, possessiva pronomen samt vissa räkneord) och artiklar kongruensböjs ofta efter egenskaper som genus, klass, numerus, kasus, species och artikel hos de substantiv eller pronomen som de beskriver eller preciserar.
• Det ontologiska gudsbeviset (av grekiska ὄν, on, "det varande", presens particip av εἶναι, einai, "vara" och λόγος, logos, "ord", "lära") är ett argument som söker påvisa Guds existens genom en a priori-reflektion över gudsbegreppets rent begreppsliga innehåll, alltså utan att använda sig av erfarenheten eller den materiella världen som i exempelvis det kosmologiska gudsbeviset.
• Presens particip eller presensparticip är en participalform som förekommer i många indoeuropeiska språk, som svenska, tyska, engelska och franska.
• Elativ (från perfekt particip elatus av latin efferre ’ta med’, ’ta ur’, ’genomföra’ med mera) är ett kasus eller en lokativ deklination med den grundläggande betydelsen ’ut ur’.
• Futurum particip tillsammans med ordet esse ('att vara') brukar kallas futurum infinitiv: vocaturus esse = 'att skola kalla'.
• Den skiljer sig från neutrumformen av perfekt particip endast i fjärde konjugationen, där det slutar på -it (han har funnit bordet) medan den senare formen slutar på -et (bordet är funnet).
• Ett predikativ (av senlatinets praedicativus, av predikat) är en satsdel som vanligen består av ett substantiv, adjektiv eller particip och som relaterar en egenskap till satsens subjekt eller objekt.
• Även rikligare uppsättningar av particip förekommer: finskans verb har sex participformer och latin har tre med futurum particip förutom de två svenskan har.
• Dej (dey; arabiska da'i, particip av verbet da'a, "ropa, sammankalla"), egentligen härold, som kallar de rättrogna muslimerna till det heliga kriget, det vill säga till strid mot de otrogna.
• I engelska är gerundium (gerund) förvillande lik presens particip - den bildas genom att -ing fogas till verbstammen.
• Incidens, av latinets incidens, perfekt particip av incidere - infalla, är ett epidemiologiskt begrepp som anger antalet händelser i en viss population under en avgränsad tid.
• Full nominalkvot räknas ut genom: (antal substantiv + prepositioner + particip) / (antal pronomen + verb + adverb).
• Regelbundenhet/oregelbundenhet hos verb avser hur verbet böjs när man tar tema på det, dvs man skriver det i infinitiv, preteritum, supinum och presens particip.
• Den består av ett huvudord böjt i ablativ och med det som apposition korrelerande substantiv, adjektiv eller particip.
• Den kanske vanligaste typen innehåller en infinit verbform, framför allt infinitiv, particip eller gerundium.

Förberedelsen av sidan tog: 134,03 ms.