Definition & Betydelse | Svenska ordet PROCESSRÄTT


PROCESSRÄTT

Definition av PROCESSRÄTT

  1. (juridik) område inom juridiken som handlar om hur rättegångar går till

Antal bokstäver

11

Är palindrom

Nej

12
ESS
PR
PRO
RO

6

6

420
CEO
CER
CP


Sök efter PROCESSRÄTT på:



Exempel på hur man kan använda PROCESSRÄTT i en mening

  • Han blev extra ordinarie professor i processrätt vid Uppsala universitet 1879 och därefter justitieråd 1891.
  • Hon blev juris kandidat vid Lunds universitet 1971 och var amanuens i processrätt 1969–1972 och därefter universitetslektor i juridik i Lund 1972–1982.
  • Med beviskrav avses inom juridikens processrätt det bevisvärde som den som har bevisbörda behöver uppnå för att en omständighet, ett så kallat bevistema, ska anses styrkt.
  • Rekvisit förekommer inom lagar på alla juridiska områden såsom statsrätt, processrätt, straffrätt och civilrätt.
  • Jimutavahana, levde under andra halvan av 1000-talet och första halvan av 1100-talet i Bengalen, sanskritlärd och författare av religiösa skrifter av dharmashastrakaraktär, främst Kalaviveka, om tiderna för religiösa ritualer, Vyavaharamatrika (eller Nyayaratnamatrika) om vyavahara (processrätt) och dayabhaga, om hinduisk arvsrätt.
  • Utöver sina gärningar inom den allmänna rättsläran kom Olivecrona att bli en ledande auktoritet inom processrätt vid sidan av Uppsalaprofessorn Per Olof Ekelöf.
  • Robert Boman, född 15 februari 1926 i Lugnvik, Kramfors kommun, död 29 juli 2002 i Uppsala, var professor i processrätt vid Uppsala universitet.
  • ha författat en monografin Offentlighet och sekretess i rättegång anställdes Edelstam som professor i processrätt vid Stockholms universitet.
  • Det bevisvärde som måste uppnås för att en sådan omständighet, bevistemat, ska anses styrkt inom juridikens processrätt kallas beviskrav.
  • Under den perioden skrev han studentlitteratur, inklusive en bok om processrätt och en bok om arbetsrätt med Mats Glavå, men även andra juridiska böcker.
  • Engströmer blev student 1896, juris kandidat vid Uppsala universitet 1901, juris licentiat 1908, juris doktor 1908, docent i speciellt privaträtt 1909, var tillförordnad professor i processrätt 1908–12, ordinarie 1912–43, prorektor vid Uppsala universitet 1932, rektor 1933–43 samt tillförordnad universitetskansler 1945–51.
  • Efter att ha blivit filosofie kandidat 1915 och juris kandidat 1919 blev Almquist juris licentiat 1923 och docent i rättshistoria samma år vid Uppsala universitet på en avhandling om processrätt vid ägotvist.
  • Nils Alexanderson var professor i processrätt vid Stockholms högskola 1908–1922 och deltog i revisionen av tryckfrihetsförordningen 1909–1912.
  • Samma år blev hon rättssakkunnig i Justitiedepartementet, där hon blev kansliråd 1989 och var departementsråd och chef för enheten för processrätt och utsökningsrätt 1991–1998.
  • Motförhör är i processrätt det förhör av vittne (eller part) som följer, sedan vittnet inledningsvis givits möjlighet att avge en sammanhängande redogörelse för den relevanta händelsen och sedan den part som håller huvudförhöret, det vill säga det förhör som föregår motförhöret, ställt eventuella kompletterande frågor.
  • Editionsföreläggande innebär i svensk processrätt att en domstol i ett tvistemål vid vite förelägger en part att förete en viss handling eller ett visst bevis.
  • Genom sina arbeten i straff- och processrätt, främst Practica nova Imperialis Saxonica rerum criminalium (1635) och Processus juris Saxonici (1657), övade Carpzov ett betydande inflytande på rättsskipningen även i andra europeiska länder.
  • Bar blev 1866 professor vid Rostocks universitet, kallades 1868 i samma egenskap till Breslau och blev 1879 professor i straffrätt och processrätt vid Göttingens universitet.
  • De främsta frukterna av Kellers grundliga studier i romersk rätt, särskilt romersk processrätt, är Litiscontestation und Urtheil nach klassischem römischen Recht (1827) och Der römische Civilprocess und die Aktionen (1852; 6:e upplagan utgiven av Wach 1883) samt hans föreläsningar över pandekterna (utgivna av Friedberg 1861; 2:a upplagan av Lewis 1867).
  • I medeltidens italienska processrätt benämndes svarandens genmäle i själva saken för litis contestatio, och den ålåg denne som förpliktelse.


Förberedelsen av sidan tog: 117,70 ms.