Anagram & Information om | Svenska ordet RENAN

Exempel på hur man kan använda RENAN i en mening

• Men också brittiska historiker som Macaulay, Green, Stubbs eller Froude, och franska som Michelet, Sainte-Beuve eller Renan brukar anges som hemmahörande inom historicismens tankevärld.
• Medan den äldre kulturbetonade betydelsen liknar begreppet etnicitet och härrörde från romantiken och dess föreställning om folk (uttryckt av Herder med flera), anknyter dagens geopolitiska användning till en jakobinsk tradition (den betydelse ordet gavs i samband med franska revolutionen, uttryckt av Renan med flera).
• Numera är Renan mera berömd för sin definition av ”nation” som han framlade i ”Qu'est-ce qu'une nation?” 1882, där han bryter mot tyska definitioner som utgick från yttre bedömningsgrunder som utseende och språk, och istället framhåller viljan att leva tillsammans som kriterium.
• Den svårt skadedrabbade Cruz skadade sig innan trilogin hann avslutas och Faber fick möta brasilianaren Renan Barao om interimtiteln.
• Brunners många skrifter utgörs främst av ultramontana anfall på den modernt liberala åskådningen, framför allt sådan den framträdde i den judiska pressliberalismen i Wien samt hos skriftställare sådana som Strauss, Renan och Darwin, varjämte även Goethe, Friedrich Schiller, Börne, Heine med flera utsattes för hans smädeskrifter.
• Les dandys (1907, ny upplaga 1912), Marceline Desbordes-Valmore (1909, ny upplaga 1927), Le grand siècle (1913), L'ameublement Français au grand siècle (1913), Mais l'art est difficile (3 band, 1921-22), samt de litteraturkritiska essäerna Rabelais à travers les âges (1925), Renan et ses critiques (1925), La vie de Saint Louis (1929), Corfou, l'île de Nausicaa (1932), Sous Louis-Philippe: le boulevard (1933), Les contes de ma cuisinière (1935) och Crime à Charonne (1937).
• Jämte sin doktorsavhandling Essai sur le génie dans l'art (1884; 3:e upplagan 1902), ett betydande verk, vari han hävdar geniets ställning som förbindande naturen och förnuftet och som ett uttryck för livet i dess innersta verklighet, som är identisk med friheten, offentliggjorde Séailles arbeten över Alfred Dehodencq (1885), Leonardo da Vinci (L'artiste et le savant, 1892; ny upplaga 1906, Biographie critique, 1903; ny upplaga 1911), Eugène Carrière (1901 och 1911), Watteau (1902) med flera konstnärer, vidare studier över Ernest Renan (1894, en "psykologisk biografi"), La philosophie de Charles Renouvier (1905) och La philosophie de Jules Lachelier (1920) jämte skrifter i uppfostringsväsen.
• I föreläsningen, som hölls 11 mars 1882, invände Renan mot en tysk förståelse av nationen, såsom den gav sig uttryck i samband med nederlaget 1870 och det kejserliga Tysklands annektering av Alsace-Lorraine.

Förberedelsen av sidan tog: 178,23 ms.