Definition & Betydelse | Svenska ordet RUTIL

Definition av RUTIL

1. slags mineral huvudsakligen bestående av titandioxid, TiO₂ med en vanligtvis svart, rödbrun eller röd färg och som har diamantglans; även om band av detta mineral insprängt i andra mineral

Exempel på hur man kan använda RUTIL i en mening

• Ett elektrodhölje av rutil möjliggör svetsning på väldigt tunt material utan genombränning exempelvis plåt med en tjocklek av ca 1,5 mm och uppåt.
• Det förekommer i samband med attakolit, svanbergit, lazulit, hematit, trolleit, berlinit, rutil, pyrofyllit, baryt, arsenopyrit, stannit, pyrit, andorit, kassiterit och zinkenit.
• Det uppträder alltid i form av små, isolerade och skarpt utvecklade kristaller och liksom rutil, en vanligare variant av titandioxid, kristalliseras det i det tetragonala kristallsystemet.
• Armalcolit bryts ner till en blandning av magnesiumrik ilmenit och rutil vid temperaturer under 1 000 °C, men omvandlingen saktar ner med avkylning.
• Det vanligaste mineralet som används är zirkon, andra mineral som kan användas är titanit, monazit, xenotim eller rutil.
• Brookit är sällsynt jämfört med anatas och rutil och, liksom dessa former, uppvisar den fotokatalytisk aktivitet.

Förberedelsen av sidan tog: 91,00 ms.