Definition, Betydelse & Synonymer | Svenska ordet STILFIGUR

Definition av STILFIGUR

1. (lingvistik, retorik) användningen av ett ord eller en fras (som ofta överskrider sin sedvanliga innebörd) för att skapa en stilistisk eller retorisk effekt, som syftar till att övertyga eller behaga tilltänkta mottagare, väcka deras känslor eller förnuft, eller dylikt

Exempel på hur man kan använda STILFIGUR i en mening

• Allitteration är en retorisk stilfigur med upprepning av ett ljud (fonetisk parallellism) från början av ett ord till början av ett annat ord.
• Ironi (grekiska εἰρωνεία eironeía, bokstavligen "omkasta", "förställa") är en stilfigur, litterär teknik, eller händelse (när något är ironiskt) som innebär att det finns en diskrepans mellan vad som hävdas och vad som egentligen är fallet.
• Ellips (retorik) – en retorisk stilfigur och tankefigur i uttryck som kännetecknas av att en del av satsen utelämnas.
• Parodi (av grekiska parodia, som kommer av para, bredvid, och ode, dikt), kulturprodukt eller stilfigur som efterliknar en annan, välkänd, kulturprodukt, eller en kulturell genre, ofta i syfte att nå ironiska och komiska effekter.
• Antites är en retorisk stilfigur och tankefigur som kan kännetecknas i meningar bestående av motsatser, som exempelvis; ”Denna inställsamhet ger en behaglig början men ett bittert slut” eller ”För dina ovänner visar du dig försonlig, för dina vänner obeveklig.
• Anafor (från grekiskans anaphérō, "jag upprepar") är en stilfigur där talaren upprepar ett eller flera ord i början av flera meningar eller satser.
• Trikolon kommer ursprungligen ur en annan stilfigur som heter kolon (membrum orationis) som innebär en kort och fullständig sats.
• Apostrofering är en högtidlig hänvändelse reellt eller till tänkt närvarande person; den används som retorisk stilfigur.
• Polysyndeton, även kallat polysyndes, är en retorisk stilfigur som innebär en överdriven användning av bindeord i syfte att förtydliga varje ord eller sats.
• Ellips är en stilfigur och syntaktisk konstruktion som innebär att ett eller flera ord utelämnas därför att de ändå förstås av sammanhanget.
• Symploke (även symploce, från grekiskans sym, "tillsammans" och plekein, "att väva") är en retorisk stilfigur som består av en kombination av figurerna anafor och epifor.
• Ratiocinatio (av latin ratio, "förnuft" eller "att resonera"), på svenska även kallad överläggning, är en retorisk stilfigur där talaren resonerar med sig själv.
• Descriptio är en stilfigur som idag förekommer i all sorts kommunikation, under retorikens tidiga dagar var det en välanvänd figur under rättsstal.
• Divisio (latin från divido, ”dela”), är en retorisk stilfigur med vilken man presenterar två eller flera alternativ av en fråga, samt besvarar vardera alternativ genom att framlägga ett skäl.
• Reviderat ordspråk är inom retorik en stilfigur där man förvränger ett etablerat ordspråk genom att ge det en ny innebörd samtidigt som man behåller det ursprungliga ordspråkets grundform.
• På den tredje punkten betonar Longinos vikten av att gå igenom stilfigurerna där han anser att lämpliga stilfigurer vid rätt tillfälle leder en till storhet och likställer även en väl avvägd stilfigur med en läkande medicin för åhörarens själ.
• Exclamatio är en retorisk stilfigur (trop) som innebär att man gör ett plötsligt utrop eller höjer sin röst för att skapa en effekt eller en känsla hos mottagarna och/eller sig själv.
• Sermocinatio är en retorisk stilfigur (trop) som innebär att talaren låtsas citera ett yttrande från något dött, stumt eller frånvarande.
• Dubitatio är en stilfigur som beskriver hur talaren låtsas tveka eller tvivla när han eller hon uttrycker ett visst påstående.

Förberedelsen av sidan tog: 4 674,10 ms.