Definition & Betydelse | Svenska ordet SUPERNOVOR

Definition av SUPERNOVOR

1. böjningsform av supernova

Exempel på hur man kan använda SUPERNOVOR i en mening

• Den berör områden inom astronomin såsom: vita dvärgar, neutronstjärnor, eventuell kvarkstjärna, svarta hål, hur massa förs över i dubbelstjärnesystem, ackretionsskivor, supernovor, aktiva galaxkärnor (AGN), gammablixtar, galaxhopar, kosmisk strålning, accelerationsmekanismer för relativistiska partiklar och neutrinoastronomi.
• I motsats till flera andra supernovor (se Tycho Brahe och Krabbnebulosan) observerades den såvitt känt inte från jorden, men det är möjligt att den engelske astronomen John Flamsteed kan ha noterat den 1680; han antecknade då en svag stjärna nära positionen för det objekt vi känner idag.
• Stjärnor bildas inom ISM:s tätaste regioner, molekylmoln och återfyller ISM med materia och energi genom planetariska nebulosor, stjärnvindar och supernovor.
• 1998 upptäckte två internationella forskargrupper, som hade studerat avlägsna supernovor av typ Ia, att universums expansion numera accelererar.
• Hopen visar tecken på att berikas av de element som genereras genom s-processen i massiva stjärnor och supernovor typ II.
• Åtta extragalaktiska supernovor har hittills observerats i Messier 61, vilket gör den till en av de mest framträdande galaxerna för sådana katastrofala händelser.
• Den nästan fullständiga bristen på observationella begränsningar ledde till en uppsjö av hypoteser, innefattande bland andra evaporerande svarta hål, magnetiska flares på vita dvärgar, accretion av materia på neutronstjärnor, antimateria-accretion, supernovor, hypernovor och snabb extraktion av rotationsenergi från supermassiva svarta hål.
• Exempel på några kända supernovor som exploderat och blivit nebulosor är Cassiopeia A-supernovaresten, Keplers supernovarest, Tycho Brahes supernovarest, Cirrusnebulosan NGC 6960 och Krabbnebulosan M1.
• År 1998 tolkades observationer av avlägsna supernovor typ Ia som att universums expansion accelererar sedan omkring en rödförskjutning av z ~ 0,5.
• I standardmodellen för typ Ia supernovor, bildas ungefär en solmassa av 56 Ni och slungas ut från en vit dvärg som tillskott från en tvillingstjärna och höjs över chandrasekhargränsen och exploderar.
• Krauss förklarar för läsaren hur syre atomen har påverkat våra liv och hela universum, från supernovor och stjärndamm, till stjärnor och solsystem, och slutligen till delar av levande celler.
• Några av dem (tunga transuraner, alla supertunga grundämnen) saknas uppenbarligen i naturen; andra grundämnen återfinns endast i spårmängder i jordskorpan (teknetium, prometium, astat, neptunium och plutonium), i stjärnors fotosfär (teknetium och möjligen prometium) och i supernovor (californium och förmodligen dess sönderfallsprodukter – berkelium, curium, americium och lättare).
• Inom modern astronomi ser man det gamla begreppet som en anspelning på kataklysmiska variabler: Novor och supernovor, även om det råder viss osäkerhet på begreppets exakta omfattning, eftersom det är frågan om översättningar från gamla kinesiska manuskript där inte heller det alltid varit frågan om direkta observationer, utan även andrahandsredogörelser.
• Sedan Hodge 301 bildades uppskattas det att minst 40 stjärnor i den har exploderat som supernovor, vilket ger upphov till våldsamma gasrörelser inom den omgivande nebulosan och röntgenstrålning.
• Astronomer från hela världen använder regelbundet Giant Metrewave Radio Telescope för att observera många olika astronomiska objekt som solen, Jupiter, exoplaneter, magnetiskt aktiva stjärnor, mikrokvasarer eller dubbelstjärnor med ett kompakt objekt (neutronstjärna eller svart hål) som följeslagare, pulsarer, supernovor, supernovarester (SNR) H II-regioner, galaxer, kvasarer, radiogalaxer, galaxkluster, radioreliker och haloer, högz-galaxer, solvindar, inter-galaktiska HI-absorptionslinjer, diffusa radiovågor från galaxens filament, eventuella tecken på tidsvariation av fundamentala konstanter, variation av gasinnehåll med kosmisk epok, epok av återjonisering etc.
• De ljusa, blå stjärnorna som uppstår i dessa hopar bidrar till galaxens övergripande blåaktigt utseende, som kommer att bestå i flera miljoner år tills dessa snabbt brinnande stjärnor exploderar som supernovor.

Förberedelsen av sidan tog: 263,36 ms.