Definition & Betydelse | Svenska ordet TERGITER

Definition av TERGITER

1. böjningsform av tergit

Exempel på hur man kan använda TERGITER i en mening

• Längs bakkanterna på bakkroppens tergiter finns hårfransar av ljusare hår och på den fjärde och femte tergiterna finns fransar av gulröda hår.
• De två första tergiterna är kraftigt svarthåriga, följt av två tergiter som är gulhåriga på sidorna men svarthåriga för övrigt.
• Hos honor med orange tergiter är de två följande tergiterna svarta i mitten men blandfärgade på sidorna; den fjärde tergiten kan ha en gul bakkant, och arbetare kan ha rent gula sidor.
• Bakkroppen är även den variabel, inte minst hos honorna (drottningar och arbetare): Hos de ljusare formerna av dessa (utan svart päls på mellankroppens bakre del) är den första tergiten alltid gul, ofta även de mittersta partierna på den andra; följande tergiter är svarta, följa av gul päls på tergit 4 och ibland även 3.
• Bakkroppens två främsta tergiter är svarta, medan tergit 3 till 5 är övervägande gula med mindre, svarta markeringar.
• Honorna (drottning och arbetare) har svart huvud, och kan ha helt varmgul mellankropp, de tre främsta tergiterna svarta, följda av två brandgula tergiter och bakkroppsspetsen svart.
• Bakkroppens två främsta tergiter är krämfärgade (citrongula hos drottningen); de övriga tergiterna är var och en svarta på den främre delen och vita på den bakre.
• Bombus atripes är en stor, långtungad humla; drottningen är mellan 22 och 23 mm lång, arbetarna 16 till 18 mm, och hanarna Hela kroppen, både mellankroppens ovansida och bakkroppens alla tergiter är orangeröda hos hanen; honan är liknande färgad, men har sista tergiten (bakkroppsspetsen) svart.
• Huvudet är svart, mellankroppen gul med ett svart tvärband mellan vingfästena, de två främsta tergiterna är gula och resterande tergiter orangeröda.
• Behåringen är relativt gles; de kan dock hos flera arter (men inte alla) ha fläckar eller band av filtartad behåring på basen av bakkroppens mellersta tergiter (segmenten på bakkroppens ovansida).
• Bakkroppens tergiter är gröna med ljusa, halvgenomskinliga, brungula bakkanter, medan sterniterna är bruna.
• Hos honan är bakkroppen övervägande orangegul, med halvgenomskinligt gula bakkanter på tergiter och sterniter och inblandning av rödbrun färg på tergiterna 3 till 5.
• Bakkroppen är övervägande mörkbrun, med halvgenomskinligt brungula bakkanter på tergiter och sterniter.
• Bakkroppens tergiter är ljust orangegula hos honan, både de och sterniterna med halvgenomskinligt gula bakkanter.
• Arten påminner mycket om den närstårende arten Hylaeus ornatus, med en slank, i huvudsak svart kropp med brunrödaktig framdel på bakkroppen, men den brunröda bakkroppsframdelen omfattar nästan två tergiter (ovansidans segment) i stället för en hos H.
• Bakkroppens tergiter är gula med svart framparti; då detta syns genom den halvgenomskinliga tergiten framför, ger det intrycket att bakkroppen skulle vara randig i gult och rödbrunt.
• Arten är relativt stor för att vara ett gaddlöst bi, med svart och rödsvart huvud och mellankropp, ibland med gula markeringar på huvudet, samt tvåfärgade tergiter (bakkroppssegment): Den främre delen är svart eller nästan svart, den bakre delen orange.
• Hos spindeldjuren är carapax bildad genom sammansmältning av prosomas tergiter till en platta som bär ögonen, ocularium (en upphöjning på vilka ögonen sitter hos exempelvis lockespindlar) och ozoporer (ett par öppningar för en doftkörtel hos lockespindlar).

Förberedelsen av sidan tog: 182,91 ms.