Definition, Betydelse & Anagram | Svenska ordet TIARA

Definition av TIARA

1. hög, toppig krona

Exempel på hur man kan använda TIARA i en mening

• Diadem (grekiska: diaʹdēma ’bindel’, av diadeʹō ’binda om’) är en hårprydnad i form av ett pannband, även benämnd tiara.
• Tiara (grekiska: τιάρα, latin: tiara, från fornpersiskans tiyārā) eller tiar, är ett värdighetstecken i form av en hög, toppig huvudbonad.
• Vid Innocentius bortgång 1406 valdes han enhälligt till efterträdare av kardinalerna, och svor att om motpåven i Avignon, Benedictus XIII, skulle lägga ner sin tiara skulle även han själv göra så.
• Inflätade i delfinernas stjärtar finns påvens tiara, Petri nycklar och släkten Barberinis heraldiska vapen.
• Odödlighetens krona är en litterär och religiös metafor som enligt traditionen inom konsten först representerades som en lagerkrans och senare som en symbolisk cirkel med stjärnor som ibland bärs som en krona, tiara eller gloria.
• Som museiman lät den lätt entusmiasmerade Reinach vid ett par sensationella tillfällen narra sig av förfalskningar i stor stil, som Saitafernes tiara, Glozelfynden.
• Noor-ul-Ain, fanns i brudens tiara vid bröllopet mellan Farah Pahlavi och Mohammad Reza Pahlavi 1959, tillhör Irans kronjuveler.
• Han påvisade i en skrift, Les fraudes archéologiques en Palestine (1885), att alla de av museet i Berlin inköpta lerskärvorna med moabitiska inskriptioner var förfalskade, och var ordförande i den kommission, som 1903 avslöjade den av Louvren inköpta Saitafernes tiara som ett modernt ryskt guldsmedsarbete.
• Framför betraktarens ögon förvandlas hon till en showgirl med tiara och huvudbonad med färgglada plymer samt ärmlös, glänsande paljettklänning, nätstrumpor och svarta operahandskar.

Förberedelsen av sidan tog: 332,48 ms.