Definition, Betydelse, Synonymer & Anagram | Svenska ordet URANUS

Definition av URANUS

1. (astronomi) den sjunde planeten i vårt solsystem, räknat från solen
2. latiniserad variantform av Uranos; himlavalvet personifierat i grekisk mytologi

Exempel på hur man kan använda URANUS i en mening

• Då Venus rör sig runt sin egen axel i motsatt riktning mot rörelsen runt solen så kan man säga att den roterar baklänges, vilket endast Venus och Uranus gör.
• Han delar med Leverrier äran att ha visat nödvändigheten av förekomst av en planet – Neptunus, vilken upptäcktes 1846 – på större avstånd från solen än Uranus.
• Uranus är en av solsystemets fyra jätteplaneter - Jupiter, Saturnus, Uranus och Neptunus - och är av ungefär samma storlek som Neptunus.
• Av Uranus 10 nya satelliter som upptäcktes av Voyager 2, var det bara Puck som upptäcktes tillräckligt tidigt för att observationsskytteln kunde justeras för att ta bilder.
• Omloppsbanan har en excentricitet på 0,0011 med en inklination på 0,340° i förhållande till Uranus ekvator.
• Omloppsbanan har en excentricitet på 0,0039 med en inklination på 0,205° i jämförelse till Uranus ekvator.
• Omloppsbanan har en excentricitet på 0,0012 med en inklination på 0,260° i förhållande till Uranus ekvator.
• Miranda är den minsta och innersta av Uranus fem största månar och den har en diameter som är ungefär en sjundedel av vår månes och kretsar på ett avstånd på cirka 129 850 km.
• På Voyager 2:s bilder ser Desdemona ut som ett långsträckt föremål, och bilderna antyder att Desdemonas storaxel pekar mot Uranus.
• Portias bana, som ligger inne i Uranus synkrona omloppsradie, är långsamt förfallande på grund av tidvattenacceleration.
• Caliban är en av de minsta och den näst närmaste utanför de fem stora av Uranus månar och den har en diameter på ungefär 98 km.
• Prospero är en relativt liten retrograd irreguljär måne till Uranus som upptäcktes den 18 juli 1999 av astrofysikern Matthew J.
• Den upptäcktes av den brittiske astronomen William Lassell den 10 oktober 1846, endast 17 dagar efter att själva planeten Neptunus upptäcktes av den tyske astronomen Johann Gottfried Galle (efter beräkningar av fransmannen Urbain Le Verrier och engelsmannen John Couch Adams, vilka båda studerade oregelbundenheterna i Uranus rörelse och lyckades bestämma banan för en dittills okänd planet).
• Johann Elert Bode, född 19 januari 1747 i Hamburg och död den 23 november 1826 i Berlin, var en tysk astronom känd för sin omformulering och publicering av Titius-Bodes lag och för sina arbeten med att bestämma omloppsbanan för och namnge planeten Uranus.
• Vid utarbetandet av sina Uranustabeller och deras jämförelse med observationerna upptäckte Bouvard omöjligheten att representera denna planets bana genom ett enda elementsystem och tillskrev denna omständighet tillvaron av en obekant störande planet (den senare upptäckta Neptunus), vars bana man senare kunde bestämma ur avvikelserna av Uranus rörelse.
• Under sina sista åtta år i livet sökte han efter en ytterligare planet - Planet X - som skulle finnas utanför Neptunus bana, då dess och Uranus bana inte stämde med beräkningarna.
• När de yttre planeterna, Mars, Jupiter, Saturnus, Uranus och Neptunus, befinner sig bakom solen är de i konjunktion.
• Omloppsbanan har en excentricitet på 0,0014 med en inklination på 0,058° i förhållande till Uranus ekvator.
• Rollfigurerna Caliban, Ariel, Ferdinand, Stephano, Trinculo, Miranda och Prospero har gett namn åt Uranus månar Caliban, Ariel, Ferdinand, Stephano, Trinculo, Miranda och Prospero.
• Med magnetosfären menas oftast jordens magnetosfär, men även andra himlakroppar med magnetiskt fält har magnetosfärer som i sina huvuddrag liknar jordens: i vårt solsystem innebär detta framför allt gasjättarna Jupiter, Saturnus, Uranus och Neptunus, men även Merkurius och Jupitermånen Ganymedes har magnetosfärer, om än betydligt mindre.

Förberedelsen av sidan tog: 272,73 ms.