Definition & Betydelse | Svenska ordet URINBLÅSA

Definition av URINBLÅSA

1. (anatomi) organ (vesica urinaria) som förvarar färdig urin fram till miktion (blåstömning)

Exempel på hur man kan använda URINBLÅSA i en mening

• Symtom är brännande känsla i munnen och magen, illamående, ökad saliv, hopdragningar i magsäcken, förlamningar i extremiteter och urinblåsa.
• Blåskatarr eller cystit är infektion i de nedre urinvägarna (urinblåsa, urinrör) och vanliga symptom är sveda eller smärta vid urinering, täta trängningar och plötsliga trängningar.
• Urinvägscancer är cancer som utgår från urinvägarna, det vill säga i urinblåsa, urinledare eller urinrör.
• Denna luftreservoar är, eller var åtminstone i äldre tider, tillverkad av en urinblåsa från exempelvis gris, vilket det engelska namnet bladderpipe ger en fingervisning om.
• Urologin inbegriper tumörer och godartade tillstånd inom njurar, urinblåsa, prostata och manliga genitalia.
• En divertikel (från latin diverticulum, av divertere, vända bort), är en utvidgning av väggen i ett hålorgan, till exempel tarm, urinblåsa och matstrupe.
• Den 4 april 2006 tillkännagav en grupp biologer på Wake Forest University School of Medicine, ledda av professor Anthony Atala, att de hade skapat världens första laboratorium-framväxta organ, en urinblåsa, och transplanterat denna till en människa.
• I njursystemet (njurar, urinledare, urinblåsa, urinrör) kan bildningen utgöra en av, eller blandning av, flera kompositioner.
• Andra former av agenesi är avsaknad av njure, lunga, äggstock, testikel, urinblåsa, sköldkörtel och vissa skelettdelar.
• Det används vid infektioner i bihålor, urinvägar (inklusive njurar och urinblåsa), prostata, hud- och mjukdelar samt vid lunginflammation hos personer med kronisk bronkit.

Förberedelsen av sidan tog: 144,12 ms.