Information om | Svenska ordet UTMARKEN

Exempel på hur man kan använda UTMARKEN i en mening

• Åsen har av allt att döma avsöndrad från byn Hacksta och hade utmarken gemensam med denna by de äldsta beläggen omtalar gårdarna som "På Åsen" snarare än "I Åsen" och torde ha syftat på den del av Hacksta som låg just på Åsen.
• tå, varmed betecknades den närmast byn belägna delen av den gemensamma utmarken eller betesmarken, där boskapen på morgnarna släpptes ut till betet och där den sedan samlades för att mjölkas eller för att på kvällarna hämtas hem av sina respektive ägare.
• Hovenäset ligger på utmarken till hemmanet Hovenäs, vilket på de äldsta landskapskartorna stavas Hogenäs.
• Bynamnet kommer av det äldre dialektordet säter, som betyder "skogsäng, slåtteräng på utmarken" och skall inte blandas ihop med det i Norge och Västsverige vanliga ordet säter som betyder fäbodställe.
• Fägata är en stig avsedd för tamboskap som går mellan byns centrum till betet på utmarken, omgivna av en stengärdsgårdar på ömse sidor.
• Ordet 'grib' i Gribskov (även i 'gribsjord') är en gammal dansk benämning för ett område som inte direkt ägs av någon; jfr den svenska fäladen, dvs utmarken eller allmänningen.
• Oftast är diket på den sida av vallen som vetter mot utmarken där boskapen gick när gropavallen anlades.
• Tyska kamrater tyckte att han var exotisk, en storvuxen lufs i slitna kläder från den östeuropeiska utmarken.
• Namnet innehåller plural av vång, 'en bys eller ett hemmans inhägnade ägor i motsats till utmarken; gärde; skifte; hage'.
• Namnet är en pluralform av vång, 'en bys/hemmans inhägnade ägor i motsats till utmarken; gärde; skifte; hage'.
• Då man planterade skogsfrön i utmarken vid hemmanet Ingaldsröd, långt från samtida fyndplatser eller fornlämningar, hittades liggande på jordytan en enkel ringböjd guldten, som kallad ringguld enbart nyttjad för dess värde.
• Han skulle ha ett hus på utmarken — ett båtsmanstorp — och ett fähus, ett halvt tunnland åker och äng, kläder samt lega.
• Ett drygt decennium senare, 1782, skiftades utmarken på Näversholma, så att varje by blev ägare till ett bestämt område som omfattade ängsmarken med den kringliggande skogen.
• Boskapsdjuren fick i stället beta på utmarken under överinseende av en herde som höll rovdjuren borta.
• Betet på utmarken var ”ganska ringa och uselt”, men byns många holmar gav i gengäld en del bete åt getterna och fåren.

Förberedelsen av sidan tog: 160,72 ms.