Definition & Betydelse | Svenska ordet VARPEN


VARPEN

Definition av VARPEN

  1. böjningsform av varp

Antal bokstäver

6

Är palindrom

Nej

8
AR
ARP
EN
PE
PEN
VA
VAR

1

1

4

88
AEN
AN
ANP
AP
APR
AR


Sök efter VARPEN på:



Exempel på hur man kan använda VARPEN i en mening

  • Dräll är en vävteknik, som ger ett karakteristiskt rutmönster utan något särskilt mönsterinslag, i stället är det varpen och inslaget som bildar de olika fälten.
  • Genom att väva rundväv i bara den ena sidan av varpen fick man därmed dubbla bredden på tyget, dock med en skönjbar skarv på mitten.
  • Förskeda som moment vid uppsättning och pådragning av en väv innebär att varpen fördelas i en vävsked så att trådarna kommer på avsedd plats i förhållande till varandra, och med den bredd som erfordras för att vävresultatet ska bli bra.
  • Vid vävning ingår fållen i vävsedelns beräkning av varpens längd och bestäms således på ett tidigt stadium, men för alla eventualiteters skull är det vanligt att lägga till lite längd på varpen för att ha handlingsutrymme att åstadkomma andra slags fållar och avslutningar än man ursprungligen tänkt sig.
  • Inslagstrådarna är kulörta och i grövre garn än varpen och skapar ett mönster med ränder i varpriktningen, det vill säga på längden.
  • Om varpen inte räcker till för att göra den frans man tänkt sig kan fransen kompletteras med extra trådar.
  • Invävning utgörs av varpens väg upp och ner mellan inslagen och reglerar åtgången på varpen och varierar med inslagsgarn och vävteknik.
  • Nickepinnar monteras ovanpå solvskaften för att möjliggöra den variation i höjning och sänkning av varpen som är grunden i vävningen.
  • Pådragningsknekt är en anordning som monteras tillfälligtvis på främre delen av en vävstol för att möjliggöra att pådragning av varpen kan skötas av en person.
  • Piké (från franskans piqué - stickad), är en om matelassé påminnande dubbelvävnad med våffelmönstrad yta, inslaget är dubbelt så tjockt som varpen.
  • Varpflätan är den varp som tagits ner från varpställningen genom att man lossar på varpen från den övre varppinnen och där skapar en ögla som man trär handen genom och hämtar upp en ny ögla från resten av varpen och så vidare.
  • Tekniken att väva för golvvävstolar grundar sig på samma principiella metod för uppsättning av varpen.
  • Skäl är den triangelformade öppning i varpen som är resultat av att tramporna trampas mot golvet i en vävstol.
  • Framknytning av varpen görs när man knyter fast varpen på den käpp som via snören är fäst vid tygbommen.
  • Hålkruset vävs vanligen med bomull i varpen och med två slags garn för inslaget, vilket "spolkastas"; ett finare bomullsgarn för "hålens" botten och grövre linnegarn för de markerade ränderna.
  • Skälpinnar är de pinnar på varpställningen som varpen träs över och under vid varje varv för att skapa det lang som behövs för att hålla isär trådarna så de kommer i rätt skäl och i rätt ordning.
  • Genom att lägga samman alla brickor i en bunt och spänna trådarna (varpen) mellan två punkter kan man genom vridningar få olika skäl, (mellanrummet där en del trådar lyfts upp, kallas skäl) vari man placerar en inslagstråd.
  • Vävbredd är den faktiska bredd en väv har sedan tyget tagits ner ur vävstolen, och inte som man kan tro den bredd som man väver när varpen sitter i vävstolen.
  • Mot slutet av varpen måste ändå den sista biten förbli ovävd eftersom solven som är förbundna med tramporna är placerade bakom slagbommen.
  • Skafthållare är den detalj i vävstolen som håller solvskaften på plats när de inte är monterade med nickepinnarna, som annars är de som håller solvskaften på rätt plats och med rätt balans när varpen är uppsatt.


Förberedelsen av sidan tog: 257,03 ms.