Anagram & Information om | Svenska ordet VOLTAIRES

Exempel på hur man kan använda VOLTAIRES i en mening

• Ordet panglossianism kommer från den fiktive filosofen Pangloss, som i Voltaires roman Candide uttrycker denna uppfattning, hämtad från filosofen och vetenskapsmannen Gottfried Leibniz världsuppfattning.
• I sitt tänkande utgick Condillac från John Lockes erfarenhetsfilosofi, vilken han lärt känna genom Voltaires skrifter, och försvarade den i Traité des systèmes où l'on démêle les inconvènients et les avantages (1749) mot filosofer som Nicolas Malebranche, Baruch Spinoza och Gottfried Wilhelm von Leibniz.
• Denne sände honom med en anbefallning 1745 till Paris, där han gjorde stor lycka med några medelmåttiga tragedier i Voltaires stil, bland annat Denys le tyran (1748) och Aristoméne (1749), och kom på modet.
• Candide är en amerikansk musikal/operett från 1956 av Leonard Bernstein (musik), Lillian Hellman (manus) och Richard Wilbur (sångtexter), baserad på Voltaires satiriska roman med samma namn.
• Voltaires inflytande på staden var grundläggande; han lät bygga församlingskyrkan och finansierade de främsta kruk- och klockmakarna i det moderna Frankrike.
• Dictionnaire philosophique ("Filosofiskt uppslagsverk") är det främsta av Voltaires filosofiska arbeten och innehåller de artiklar Voltaire skrev till den stora franska encyklopedin, plus flera mindre stycken.
• Han var en skicklig illustratör och illustrerade bland annat Heidenstams Karolinerna, Voltaires Candide, Esaias Tegnérs Frithiofs saga, Evert Taubes visor, elva av Zolas arbeten, samt andra svenska och franska klassiker.
• Birger Jarl, skådespel i tre akter med sång och dans (drama med musik, operabalett), tryckt 1774 med text av Gustaf Fredrik Gyllenborg över ett utkast av Gustav III efter Voltaires franska balettkomedi La Princesse de Navarre (1745).
• I ungdomsåren var han anhängare till Voltaires åsikter, men blev snart en lika ivrig målsman för klerikalismen.
• Sin största framgång hade han inom tragedin med roller som Appius i Leopolds sorgespel Virginia, som Seid i Voltaires Mahomet och som Varner i Trettio år av en spelares levnad.
• Han samlade även material för Voltaires "Histoire de l’empire de Russie" samt utgav flera äldre skrifter, varibland Peter den stores brev till greve Boris Sjeremetev, tsar Ivan den förskräckliges lagbok och Vasilij Tatisjtjevs "Istorija Rossijskaja".
• Ristell blev först känd som lektör hos drottning Lovisa Ulrika och som vinnare av Vitterhetsakademiens pris 1774 och 1775 för Skaldekonsten, 3 sånger, och Ode öfver ett godt samvete samt genom tolkningar av Voltaires Zayra (Zaïre) (1773) och Merope (1774).
• Han gynnades vid hovet, särskilt av Madame de Pompadour, som tidvis upphöjde honom på Voltaires bekostnad.
• Samhällskritik med mytiska och feministiska motiv går igen i romanerna Candida (1996), en skickligt utformad parafras på Voltaires Candide, och Berenikes hår (2000).
• Med sitt sköna yttre tolkade Duchesnois i klassisk stil det stora dramats hjältinnor, bland annat Jean Racines Phèdre och Athalie samt Voltaires Mérope och Sémiramis.
• Redan förut litterärt intresserad och upptänd av György Bessenyeis, "den ungerske Voltaires", exempel, blev han under sin internering i Provence av en svärmisk parisiska uppmanad att besjunga Francesco Petrarcas och Laura de Sades kärlek.
• Eisen intog ett av de främsta rummen bland den franska rokokons illustratörer genom sina mjuka och behagfulla teckningar och raderingar för en mängd bokverk, bland annat Claude Joseph Dorats Baisiers och Voltaires Henriade.
• Han översatte Nicolas Boileaus satirer, Voltaires "Henriade" (1753), François Fénelons "Les Aventures de Télémaque" (på vers) och tolv franska sorgespel (av bland andra Thomas Corneille, Voltaire och Antoine Houdar de La Motte; samlade 1735) språkrent och formskickligt.
• Den första upplagan av hans skrifter utkom 1779, däribland den flera gånger omtryckta Rossiada, hjältedikt i 12 sånger om det tatariska Kazans erövring av Ivan Vasiljevitj, närmast en efterbildning av Voltaires "Henriade".
• Hans maniererade talang väckte Voltaires intresse, och under dennes beskydd blev La Harpe litteratur- och teaterkritiker i Mercure 1768: Hans inflytelserika ställning bekraftades genom inval i Franska akademien 1776.

Förberedelsen av sidan tog: 167,44 ms.