Definition & Betydelse | Svenska ordet VORO

Definition av VORO

1. (ålderdomlig pluralform hos verb) ersatt av var; böjningsform av vara

Exempel på hur man kan använda VORO i en mening

• Det vetenskapliga namnet Carnivora är sammansatt av de latinska orden caro, carnis (kött) och voro (sluka).
• I tidiga bilder hölls glorior bakom de heliga personernas huvud i guld – det hände likväl, att gloriorna voro målade i olika färger – och den mandelformade glorian (mandorlan) – omslöt inte endast huvudet, utan hela figuren.
• De första hittills kända personer med detta namn voro bröderna Hans, Rötger och Herman, vilka nämnas i ett fejdebrev från 1384-09-03 förvarat i staden Kölns arkiv.
• Växtätare (herbivorer, av latin herba, "växt", och voro, "sluka") är djur som är anatomiskt och fysiologiskt anpassade till födointag baserat på växter.
• Bakgrunden skildras mer antydningsvis ("de voro henne gramse vid Östanålid") än explicit, men dikten gör just genom sin återhållsamhet ett starkt gripande intryck.
• ”Ett så klämmigt och bra gäng som Hammarbys, är värt bättre supporters än de som voro i Ispalatset i fredags”.
• Härvid tillgick så, att man öfver deras nacke lade en börda av stenar, som voro med järnkedjor fastbundna vid bildstodens armar; detta straff, som innebar en oerhörd smälek och därtill åtföljdes af annan vanärande behandling, var huvudsaklingen afsedt att afskräcka från förförelse af det svagare könet.
• Inledningsvis spelade laget sina matcher i skogen mellan Glöden och Klingerfjärden men den planen voro icke tillämplig för spel i högre divisioner, varför hemmaplanen snart nog flyttades två kilometer bort till Forsvallen i Sörberge.
• Vid undersökningen "blevo några trolldoms skrifter uppläsne, vilka voro mäkta förskräklige och farlige, icke en utan otalige månge, som togs i hans gömmor hemma i hans hus".
• Uppdelningen var för Jämtland mycket olycklig, återigen intog man ställningen som ett gränsområde; en Jamtar váru mjök alls í millum — men jämtarna voro midt emellan, som Snorre Sturlasson skrev redan på 1200-talet.
• Han var klart influerad av 1930 års Stockholmsutställning med dess nya bostadsidéer och han hade ett tydligt bostadssocialt engagemang, “att tillskapa ändamålsenliga och billiga bostäder för dem inom samhället, som voro mest i behov därav”.
• Claës Lundin och August Strindberg beskrev år 1882, i boken Gamla Stockholm, rodderskorna på följande sätt: "Illa omtyckta, liksom åkardrängarne, och berömda för sina stora utförsgåfvor, hvilka kanske voro väl behöfliga, då det gälde att svara hvarje person som genast vid sin ankomst fordrade, att de med honom skulle "sätta ut", förde de emellertid ett jämförelsevis lyckligt lif till fram emot medlet afvårt århundrade".
• Han för sin del, undkommen sin faders svärd och dolkar, hade icke annorstädes trott sig finna någon säkerhet, än hos dem som voro fiender till Lucius Tarquinius.
• Sägom för folket det minnet, vilka de två krigsbytena voro, som togos så, att två krigsbyten tolv gånger togos på en gång från olika män.
• Han lär i debatten inför genomdrivandet av en reform ha fällt uttalandet att: Europas ögon voro fästade å borgareståndet, som senare ofta skämtsamt citerades som prov på borgarståndets föreställning om sin egen betydelse.
• ”Sedan några månader voro som följd härav fängelserna överfyllda”, sade ambassadrådet Lennart Petri till svenska UD efter ett besök i Afghanistan.
• Hans kompositioner voro en tid, dels för sin smekande sång (Wiegenlied, komponerad på Tahiti), dels för sina flageolettkonster (Vogelcaprice), mycket beundrade av dilettanter.
• Utan betänkande kastade sig hr Wahrgren fullt påklädd med öfverrock ögonblickligen i vattnet och lyckades efter en half timmes svår kamp i det våta elementet, hvarvid den drunknande och hans räddare voro under vattnet 3 gånger, omsider nå stranden och undgå en ögonske?lig död.
• Det är kanske icke att undra över att de, som icke voro hans meningsfränder, bedömde honom ganska hårt.
• Stycket är enligt följande: Efter Vår Herres börd ett tusen trehundra tjugo år, onsdagen näst efter att junker Magnus blev halshuggen, åtta dagar efter Heliga Trefaldighets dag, i Stockholm, därför att ärkebiskop Olov klagade över att järnbörd åter hade kommit i bruk i Hälsingland, sedan den var avskaffad i konung Magnus och konung Birgers dagar, så stadgades detta i Stockholm av hela konung Magnus råd, som är konung i både Sverige och Norge, att järnbörd aldrig mera skulle brukas, och vidtogs därför samma rätt, som förr var stadgat för de mål, som voro järnbördsmål, tolvmannanämnd, och skola böter gäldas för varje mål, som nämnden fäller, såsom om han hade blivit fälld genom järnbörd.

Förberedelsen av sidan tog: 220,21 ms.