Definition & Betydelse | Svenska ordet BIKT

Definition av BIKT

1. (kristendom) syndabekännelse inför en (katolsk) präst med åtföljande tillsägande av syndaförlåtelse; avlösning, bekännelse

Exempel på hur man kan använda BIKT i en mening

• Inom katolicismen kan botens sakrament åläggas av en präst i samband med bikt eller väljas frivilligt.
• En biktstol är en möbel i katolska kyrkorna avsedd för bikt, vilket är en central del av botens sakrament.
• Avlösning, absolution, är den handling genom vilken prästen tillsäger någon syndernas förlåtelse, vanligen i gudstjänst eller vid bikt.
• Den som tillhör någon av medlemskyrkorna och efterfrågar en kyrklig handling (dop, kommunion, konfirmation, bikt, vigsel, begravning) skall behandlas på samma sätt som de egna medlemmarna.
• Biktfar eller biktfader, ibland confessor är den präst en troende regelbundet förrättar sin bikt till, särskilt i katolska och ortodoxa kyrkan.
• Vittnesförbud gäller exempelvis vid absolut tystnadsplikt, vilket exempelvis innebär att om en präst inom ett trossamfund, eller någon som har motsvarande ställning, pastor, rabbin eller iman, fått förtroenden i enskild själavård eller bikt (kristendomen) får denne inte höras som vittne.
• Maxim Gorkij långa novell En bikt (1908), där en ung fabriksarbetare söker Gud, tillägnades Fjodor Sjaljapin, vilket ogillades av Lenin.
• Under en bikt uppenbarade sig en ängel med en bok med alla hans synder nedskrivna och ju mer han bekände desto tommare blev boken.
• Från kyrkan klagade man ofta på att abbedissorna i Las Huelgas tog sig rättigheter de inte fick ha, som att ta emot bikt av nunnorna och utlägga evangeliet i gudstjänsten.
• Han ska ha påstått att dominikaner och franciskaner, som vid denna tid ansågs höra till kyrkans elit och ofta skötte kätteriprocesser, var dåliga kristna och folkförförare som inte borde få höra bikt.

Förberedelsen av sidan tog: 285,19 ms.