Definition & Betydelse | Svenska ordet BUFFA

Definition av BUFFA

1. (vardagligt) knuffa
2. (slang, onlinemultiplayerspel) (vanligen med en trollformel) göra så att sin egen eller en allierad spelkaraktär får temporärt ökade krafter
3. (överfört) göra något (t.ex. ett vapen eller en spelbar klass) i ett spel mer kraftfullt

Exempel på hur man kan använda BUFFA i en mening

• Operettens rötter är italiensk opera buffa, fransk vaudeville och tysk kabaré, som lämnat bidrag till operetten, som i sig ändrat karaktär efter publiksmakens skiftningar.
• Opera buffa odlades från 1700-talets början först i Italien och kännetecknas av ett komiskt innehåll samt att all text, även dialog, sjungs.
• Genom ett för konservatoriets skolteater författat komiskt intermezzo (1763) uppdagades hans begåvning för opera buffa; ditintills hade han skrivit ett antal mässor, psalmer, oratorier med mera.
• Verdi hade tidigare skrivit en opera buffa, Un giorno di regno, i en olycklig period av sitt liv (1833-40), då han under loppet av ett par år förlorade både sin hustru och sina två barn.
• Till sin dramatiska form är spexet en parodi på samtida operett (framför allt Offenbachs "opéra bouffe"), men har ofta, också av upphovsmännen, kallats för en "opera buffa".
• Han debuterade framgångsrikt 1737 med en opera buffa, L’errore amoroso, varefter operor (opera seria) som Odoardo och i synnerhet Merope och Ricimero rè dei Goti utbredde hans rykte över hela Italien.
• Righini var lärjunge av Padre Martini, uppträdde till en början som sångare och kallades 1780 av Josef II till Wien som sånglärare för ärkehertiginnan Elisabet och direktör för Opera buffa.
• La finta semplice ("Den föregivet enfaldiga"), K 51 (46a), är en opera buffa i tre akter för solister och orkester med musik av Wolfgang Amadeus Mozart.
• L'ajo nell'imbarazzo (Den olycksdrabbade läraren) är en opera buffa i två akter med musik av Gaetano Donizetti och libretto av Jacopo Ferretti efter pjäsen med samma namn av Giovanni Giraud (1807).
• Orsaken till debatten var kortfattat att den franska operan (la musique ancienn) börjat spelats allt mindre i relation till den italienska (opera buffa) under mitten av 1700-talet och när en italiensk grupp kallad Bouffons (varav namnet på debatten) fick olagligt företräde på ett av operahusen i Paris, så var det droppen för många.
• La buona figliuola (Den godhjärtade flickan) eller La Cecchina (Cecchina) är en opera buffa i tre akter med musik av Niccolò Piccinni och libretto av Carlo Goldoni efter romanen Pamela, or Virtue Rewarded av Samuel Richardson (1740).
• Der Zar lässt sich photographieren (Tsaren låter sig fotograferas, eller titeln vid den svenska premiären Ett foto av självaste tsaren) är en opera buffa i en akt med musik av Kurt Weill och libretto av Georg Kaiser.
• Musikens allusioner spänner från pastischer av opera buffa i ouvertyren till visserligen oberoende men ändå omisskänneliga referenser till Claude Debussys Prélude à l'après-midi d'un faune i träblåsets fraser symboliserande cigarettrök.
• Trots det löjliga librettot var operan en enorm succé vid premiären i Neapel 1822, och till och med Vincenzo Bellini skrev snälla saker om andra aktens septett, i vilken Donizetti blandar buffa och seriösa karaktärer, neapolitansk dialekt (det förekommer inga recitativ; numren åtskiljs av talad dialog) med "ren" italienska, och den absurda handlingen hålls (nästan) samman av den smarta Argilla, som under förespegling av att kunna spå får tillträde till såväl personers rätta känslor som till varje vrå av slottet.
• Opéra bouffon är den franska termen för den italienska musikgenren opera buffa (komisk opera), framförd i 1700-talets Frankrike antingen på originalspråk eller i fransk översättning.

Förberedelsen av sidan tog: 141,69 ms.