Definition & Betydelse | Svenska ordet FÄLTHÖNS

Definition av FÄLTHÖNS

1. en fågelfamilj (Phasianidae) inom ordningen hönsfåglar (Galliformes)

Exempel på hur man kan använda FÄLTHÖNS i en mening

• Liksom de övriga sex retrievrarna är den en apporterande fågelhund, vars traditionella användningsområde är att apportera skjutet vilt, främst vid jakt på sträckande änder och vid klappjakter på fälthöns och annat småvilt.
• Idag jagas räven främst för så kallad predatorkontroll vilket betyder att räven jagas för att öka antalet bytesdjur, exempel på dessa är rådjurskid, hare, skogshöns och fälthöns.
• Det ursprungliga användningsområdet var att apportera vid jakt på sträckande änder och vid klappjakter på fälthöns och annat småvilt.
• Liksom övriga brittiska spanielar är den en stötande hund för jakt på fälthöns samt annan småviltjakt men är vanligast som sällskapshund.
• Tjädrar (Tetrao) är ett släkte fälthöns av underfamiljen skogshöns som omfattar de två palearktiska arterna svartnäbbad tjäder och tjäder.
• Den är en mångsidig jakthund som används till jakt både på skogshöns och fälthöns, den används även som apportör vid andjakt och som eftersökshund för att spåra skadeskjutet eller trafikskadat vilt.
• Den kunde även innehålla kryddor som saffran eller kanel och kycklingen kunde bytas ut mot annan typ av fågel som vaktel eller fälthöns.
• Järpe (Bonasa bonasia) är en stannfågel som är den minsta arten i underfamiljen skogshöns av familjen fälthöns i Sverige.

Förberedelsen av sidan tog: 197,27 ms.