Definition, Betydelse & Anagram | Svenska ordet GENS

Definition av GENS

1. böjningsform av gen

Exempel på hur man kan använda GENS i en mening

• Augustus fru Livia Drusilla var dotter till Drusus Claudianus som hade adopterats av gens Livia, men härstammade från Appianus Claudius Caecus.
• Gotra (sanskrit för "kostall") är ett namn på en släkt som räknar agnatiskt ursprung från en gemensam stamfader (namnet motsvarar närmast latinets gens).
• Hans huvudverk är Droit des gens; ou, Principes de la loi naturelle appliqués à la conduite et aux affaires des nations et des souverains (Nationernas rätt; eller Naturrättens principer tillämpade på staters handlingar och affärer och suveränitet), som skrevs 1758.
• Med Caesars död slocknade svärdslinjen av gens Julia, liksom många andra romerska adelsfamiljer under första århundradet f.
• Martens tog ett betydelsefullt initiativ till den internationella rättens systematisering och fastställande på historisk grund genom Précis du droit des gens modernes de l'Europe, fondé sur les traités et l'usage (1789; tredje, utökade upplagan 1821; återutgiven, med rättelser, av portugisen Silvestre Pinheiro Ferreira 1831 och 1845 samt, med ytterligare värdefulla noter jämte en inledande framställning av folkrättens historia och en systematisk översikt av den folkrättsliga litteraturen, av Charles-Henri Vergé 1858 och 1864).
• Hennes ursprung är okänt; gens Manlia var en av de äldsta patriciska familjerna i Rom, men hon kan också ha härstammat från en frigiven slav som tillhört denna familj.
• Dessutom skrev han många sedeskildringar ur Parislivet, som Lettres à mon domestique (1854), Denise (1857), Les amours de théâtre (1863), Scénes et mensonges parisiens (1863), Les gens tarés (1864), Les nouveaux mystéres de Paris (1867), Les amours de cinq minutes (1875), Les scandales du jour (1878), Fleurs d'adultére (1880), L'orgie parisienne' (1882), Memoirs du trottoir(samma år), Fruits défendus (1885), L'esprit du boulevard (1886), Les fables de la Fontaine (samma år), Paris en calecon (1887), Fans au cent coups (1888), Reines de coeur (1890), L'amour appris sans maitre (1891), Les ingénues de Paris (1893), Tableaux vivants(1896) och L'amour d'une morte (1897).
• Hans omfattande verk med titeln Histoire du droit des gens et des relations internationales: Études sur l'histoire de l'humanité (18 band, 1861–70) är av övervägande kulturhistorisk art.
• de Najac författade ensam eller i bolag med andra en mängd omtyckta lustspel, vådeviller, och operetter, bland annat Plus on est de fous (1858; "De äro litet tokiga!", 1861), med About Un mariage de Paris (1861; "Ett bröllop i Paris", 1862) och Nos gens (1866), med Hennequin Bébé (1877) och Niniche (1878; uppförd i Sverige samma år) samt med Sardou Divorçons (1880; "Låtom oss skiljas", samma år).
• Denna gens var vid tiden för dess uppförande en mäktig familj av tjänstemän som under flera århundraden dominerade den romerska kolonin Colonia Pietas Iulia Pola Pollentia Herculanea, nuvarande Pula.
• Nam praedicta gens, Ablavio istorico referente, iuxta Meotida palude inhabitants in locis stagnatibus, quas Greci ele vocant, Eluri nominati sunt, gens quantum velox, eo amplius superbissima.

Förberedelsen av sidan tog: 309,77 ms.