Definition & Betydelse | Svenska ordet KULMINATION

Definition av KULMINATION

1. att nå kulmen
2. (astronomi) den tidpunkt vid vilken en himlakropp längs sin epicykel passerar en given punkts meridian närmast eller längst ifrån zenit

Exempel på hur man kan använda KULMINATION i en mening

• Stjärntiden är 00:00 när vårdagjämningspunkten passerar en orts lokala meridian i övre kulmination, alltså när den står i söder på norra halvklotet.
• Corgan och Chamberlin menar att låten är en kulmination av musik som de lyssnat på hela under hela livet, i synnerhet Scorpions och UFO.
• Ett passageinstrument är rörligt endast i vertikalplanet, och mäter noggrant positionen för astronomiska objekt på himmelssfären vid tidpunkten för deras passage genom den lokala meridianen (oftast mot söder – övre kulmination) för instrumentet.
• Den stora trekken var resultatet av en kulmination av de spänningar som rådde mellan landsbygdsbefolkningen, ättlingar till kapkolonins ursprungliga europeiska bosättare, boerna, och det Brittiska imperiet.

Förberedelsen av sidan tog: 74,63 ms.