Definition, Betydelse, Synonymer & Anagram | Svenska ordet VIKING

Definition av VIKING

1. ett mansnamn
2. (vetenskapliga sammanhang) om vikingatida sjöfartsäventyrare (i tidsenlig betydelse) iväg för sjöräd, plundringståg, handelsresa eller expedition och bosättning av nytt land, främst företaget via skepp
3. (vardagligt, överfört) om vikingatida sjökrigare och sjörövare från Norden; mer allmänt om invånare i Norden under den aktuella tiden, nordbo
4. (mindre brukligt) långväga färd, vikingafärd

Exempel på hur man kan använda VIKING i en mening

• Ordet viking dyker först upp i fornengelska källor, och i de flesta tidiga källor, inklusive nordiska, syftar det på pirater, utan närmare specifikation av ursprung.
• Pirater har funnits så länge människor har färdats på haven, och kallades på flera västeuropeiska språk viking fram till 1400-talet, när ordet pirat kom i bruk.
• En legend berättar att en viking en natt steg på en tistel och skrek av smärta, och därmed larmade skottarna.
• Hans kämpar for under färden bort i viking, och han blev då angripen av Hugleiks kusiner Jörund och Erik.
• Björn Järnsida, latin bier cotae ferrae, Björn Járnsíða, var en viking som gjorde vikingatåg i Frankrike och Medelhavet på 800-talet, och anses vara en av Sveriges sagokungar.

Förberedelsen av sidan tog: 159,11 ms.